Nalta eljest.

Åh, ja, förvillelser. Jag åker fram och tillbaka.
Och försöker lära mig min nya kamera, vilken vånda.

Tomt i korridoren och på hela Ålidhem. Kathrin ivägvinkad tillsammans med Maria, som var ett fint, men kort, återseende. Vilken trevlig julfest med Sputnik och Glesbyg´n, ja. Vilka fina vänner jag har. 
Jag ska snart, snart ta jullov, jag med.

Kathrin är fotograf, förlåt.

Om tio minuter har jag kärt besök från Skåne här, åh, så trevligt. Världens största eloge till Anna som orkar resa över hela landet som ingen annan. Snöblandat regn, idel mörker och ett nybakat bröd bjuder jag på. Vad jag ska vara ledig, så fantastiskt. Och att vi har tre veckor till på oss med uppsatsandet, hurra. Första advent också. Fint.

Jacques Ranciére: Konsten är inte framförallt politisk genom de meddelanden och känslor den förmedlar angående världens ordning. Den är inte heller politisk genom det sätt på vilket den återger samhällets strukturer, de sociala gruppernas konflikter eller idéer. Den är politisk genom själva det avstånd den tar från dessa funktioner, genom den typ av tid och rum den inrättar, genom det sätt på vilket den delar upp denna tid och befolkar detta rum.

(...) I den relationella konsten påkallar konstruktionen av en obestämd och efemär situation en förskjutning av förnimmelsen, en transformation av betraktaren till aktör, en omkonfigurering av platser. [Det] är utmärkande för konsten att den kan utföra en ny uppdelning av det materiella och symboliska rummet. Och det är därigenom konsten vidrör politiken.

Världen fortsätter att uppröra, men jag ser det som ett sundhetstecken. För mig alltså. Frigörelsen följs som sig bör av en backlash.

Det har annars varit en ganska trevlig helg, även om jag idag bara har läst och skrivit och funderat på rum och Marx och maktmissbruk och låtit bli att gå ut i dimman och regnet. Fredagkvällen fick jag tillbringa med en av mina kära Annor, soppa och samtal. Mycket bra. Igår cyklade jag och Kathrin iväg på mässa för hållbar livsstil. Hon fick lite sommarjobbskontakter, och jag födelsedagspresenter. Och så var det auktion för världens barn. Om man vill vara snäll kan man säga att vi fyndade, men om man ska vara ärlig var alla sniket snåla, och antagligen vi också. Jag fick iallafall två snitsiga trasmattor för tjugo kronor. Sedan fick jag fin middag i finstädad lägenhet (alla insatser i hemmet lika viktiga var det) med fin familj och födelsedagsfirande mormor. Så himlans bra jag har det.

Jag tycker att vintern kan komma (tillbaka). Vi har inte så många veckor på oss att umgås nu.

Vinter. Jag försökte vara mindful imorse, men det tog ändå halva vägen ned på stan innan jag såg att det låg snö på asfalten. Jag får skylla på att den isiga banan krävde all uppmärksamhet.

Jag ska försöka skriva om något annat någon annan gång. Men igen, denna uppsats. Tre dagar (mer som i dygn än som åtta timmars-arbetsdagar) har ägnats åt att tydliggöra frågeställningar. Nu har jag fångat dem, och känner mig lätt lamslagen.

Vad kräver ett demokratiskt konstens rum?
Vad innebär en demokratisk estetik?
Och utifrån dessa krav, vad vill och kan en kommun göra?

Hejkomochhjälpmig. Vad är demokrati? Vad är estetik? Vad är konst? Vad vill de svenska kommunpolitikerna? Det får jag svara på imorgon, nu ska jag sova.

I torsdags var jag på vernissage. Det kan man läsa om här.

Det var förresten också en upplevelse att två gånger kastas ut ur det lilla utställningsrummet, och antas roa sig med mingel och tilltugg, utan något konstobjekt att luta sig mot. På tal om relationer och sånt, för mitt tilltänkta sällskap hade bättre saker för sig.

Iallafall. En mer våldsam krock med en annan människa skedde idag. Jag blev brutalt påkörd av en galen cyklist (när jag gick i mörkret och tittade ned i telefonen och inte såg mig för runt hörnet...) när jag skulle gå och handla. Mina glasögon står upp och ned, så jag har nu använt linser för första gången på fem månader. Fantastiskt, jag hade glömt hur jag ser ut.